Segelfartygen är värda att värna!

Såg Du artikeln om Ert fartyg på sidan tre i Bohuslänningen i dag? Annars kan Du läsa manuset till den nedan.


Har Du problem att hitta på bra julklappar så kan Du gå in på SSFs hemsida ssf.h.se för att få ett bra tips! (gå in under "aktuellt" och så hittar du julklappstipset i högra fliken!)


Bästa hälsningar


SVERIGES SEGELFARTYGSFÖRENING

Segelfartygen är värda att värna!

 

Sverige har en unik tillgång i alla de segelskutor som en gång transporterat varor runt våra kuster och hav. Denna kulturskatt måste tas bättre till vara! Många av fartygen har klassats som traditionsfartyg. De underhålls och seglas som skolskepp eller som fritidsfartyg för ideella föreningar och privatpersoner. Skonarna Atene, Kvartsita och Westkust samt galeasen Britta och ketchen Astrid Finne är bra exempel. Flera av dem är K-märkta. Fartygen ger skolklasser och andra ungdomar erfarenheter av ansvar och samarbete. De är en viktig rekryteringsbas för marinen och handelsflottan.

 

Segelskutorna är ett vackert inslag på kusten och i dess hamnar. Det gynnar turism och friluftsliv och verksamheten stimulerar föreningslivet. Därför ligger det i samhällets intresse att värna detta seglande kulturarv och tillgängligheten till det. Europarådet har också uppmanat alla Europas regeringar att stödja och underlätta all verksamhet med traditionella fartyg och traditionell sjöfart.

 

Transportstyrelsen beslutar vilka fartyg som skall vara traditionsfartyg. För att klassas som sådana får det inte drivas med vinstintresse. Intäkter av verksamheten skall i sin helhet gå till fartygets drift och underhåll. De seglas oftast med ideellt arbetande befäl och manskap.

 

Trots det kämpar praktiskt taget alla redare hårt för att få verksamheten att gå runt. Ibland lyckas inte detta. Flera historiskt värdefulla och vackra segelfartyg har därför lämnat landet på senare år. Även om det mesta arbetet på skutor sker oavlönat så krävs det ibland kostnadskrävande reparationer och underhåll av yrkesmän på varv.

 

För att det seglande kulturarvet även i fortsättningen skall kunna spela sin roll för ungdomars fostran, föreningslivets utveckling och för att bevara ett värdefullt kulturarv, bör staten ta ett större ansvar. Visserligen görs en del. Statens Maritima Museer lämnar stöd för reparationer, Riksantikvarieämbetet lämnar föreningsbidrag till arbetslivsmuseer, vilket många segelfartyg är, och Transportstyrelsen visar ökad förståelse för att det krävs andra kunskaper för att segla skutor än för stora, snabbgående och moderna fartyg.

 

Men det saknas en helhetssyn. Kanske det norska exemplet, där Regeringen och Stortinget har satt “fartöyvernet” på dagordningen och där Riksantikvarien fått i uppdrag att utarbeta en Nationell plan för “verneverdige” fartyg, kan tjäna till efterföljd. Ett initiativ i den riktningen från vår riksdag eller regering är snart nödvändigt!

 

Lars Hultkvist

Ordförande

Sveriges Segelfartygsförening